Vårvinter !

 

Helgen har varit fantastisk!

 

I lördags var vi för första gången (ja, det tog hela två månader…) in till stan och snurrade runt hela familjen sen Mikaela föddes. Det blev inga större inköp, bara nya ritpennor till Simone (hon sliter ut alla pennor på ett litet kick) och ett amningslinne till mig. 325:- för ett linne – första och sista gången jag betalar det! Den är inte ens särskilt snygg, men mkt praktiskt och funkar bra om man bara har den under någonting.

Igår var årets vackraste dag! Några plusgrader, strålande sol och vindstilla. Den här dagen hade vi tänkt gå till en liten undangömd backe alldeles i närheten av där vi bor. Vi kokade choklad och packade ner ett gäng bullar i ryggsäcken och gav oss iväg. Men som vanligt insåg vi att vi inte skulle ta oss hela vägen fram till backen med barnvagnen. Vi hade gärna velat ha en fjällpulka, men nu är ju vintern snart slut och till nästa år skaffar vi en liten vanlig babypulka istället. Så vi fick avnjuta vår matsäck i en snödriva ett par kvarter från oss istället. Och det gick ju lika bra – Simone har inte så höga krav. Bara man inte är precis hemma! Lunchen åt vi ute i trädgården. Varmkorv med bröd.

 

Innan middagen hann jag med en joggingtur också. Det är svårt att komma på undanflykter att ge sig ut i det här vädret! 5 km blev det i jämn takt utan stopp. Det har verkligen gått lättare än jag hade anat att komma i hyfsad kondition efter graviditeten. Men jag tror att det har med hormoner att göra. Tyckte att allting gick mycket lättare efter jag fått Simone också. Och de säger ju att många som springer blir bättre på det efter att de fött barn! Men det är många som rynkar på näsan när de får höra att jag har börjat träna redan efter förlossningen. Men jag ser inte varför det skulle vara skadligt så länge det inte gör ont någonstans? Ända sen i somras har jag väntat på att få komma ut och jogga igen, så jag har ingen lust att dra ut på det för länge. Dessutom mår jag så himla bra av det – det finns ingen som är på så gott humör som jag efter en joggingtur . Det kan Thomas intyga!!! Det är därför han sparkar på mig ibland för att jag ska ta mig ut. Har jag varit en argbigga är jag som en ny människa när jag kommer tillbaka.

 

 

Funderar på att springa vårruset i år. Det är några år sedan sist och då sprang jag på 23 min. Det är då ingenting jag strävar efter i år. Klarar jag 26-27 minuter är jag nöjd. Siktar med andra ord inte på att springa fort. Det får bli mer som en morot att komma ut nu i vår. Fast helst vill jag ju inte ligga alltför mycket över 25 minuter…