En helt vanlig dag i en treårings liv:
"Mamma, varför kommer inte S. hem till mig någon gång? Jag vill ringa till henne"
Sagt och gjort, 20 minuter senare lämnas hon av innanför vår dörr och lyckan är total.
Men därefter är det inte lika kul längre. 3-åringen ligger och tjurar i sin koja med tiotalet leksaker krampaktigt i famnen. tydligt är att förväntningarna inte införlivades om vad som skulle vara den perfekta lekstunden. Efter, om jag får säga det själv, utmärkt pedagogik (
) lyckas jag få båda att sitta i soffan och leka doktor med dockorna. Jag räknar minuterna, funderar över hur länge det kommer att hålla…
20 minuter senare hör jag mer och mer upprörda röster inifrån 3-åringens rum:
"Fåret älskar bara mig!!"
"Nej, den älskar bara mig!!!"
"Nej, bara mig!!!!!!"
"Stina!!!!!!! S. säger att fåret bara älskar henne!!!!"
Jag tar en titt på klockan…, 10 minuter till avtalad upphämtning…
Jag försöker tala 3-åringen tillrätta. "Strunta i vad fåret tycker…. man kan älska flera lika mycket…." (Undrar just om det begreppet existerar hos en 3-åring….?)
Ett par minuter senare kommer storbölet och två småtjejer kommer springande.
"Hon sa att jag inte får leka med nånting på hennes rum!!!!"
"S. sparkade mig på benet!!!!! Buuuhääää….."
"Men hon sa det hundra gånger mer än vad jag gjorde!!!!"
5 minuter till avtalad upphämtning….
Lyckas få lugn på tjejerna och de leker hyfsat ett par minuter med kulspelet. Sen plingar det på dörren.
"Hejdå!!" ropar lekkompisen. Inget svar…. bara mutter…. "Jag tänker inte säga hejdå…"
Jag anar att hon fortfarande är sur för den där sparken på benet och kompisen åker hem. Lika bra tänker jag, för tydligen kan min dotter inte umgås på hemmaplan med andra barn….
Dörren stängs och då hörs inifrån 3-åringens rum: "Jag vill inte att hon bara ska vara här lite, varför åker hon hem? Jag vill att hon ska stanna läänge!!! (Vem hade kunnat tro det…?)
Resten av kvällen försöker jag förklara för henne att om man inte är en bra kompis och lånar ut sina saker och är snäll med varandra vill nog inte kompisen komma och leka. Det förstår hon mycket väl…. och hon är läskigt förnuftig i sina beskrivningar av hur en bra kompis ska vara. Men det förnuftet är som bortblåst då kompisen kommer in i hennes rum. Trots förberedande pep-talk innan.
Jag har stor lust att ge henne besöksförbud på hemmaplan…